Så här gick det till

Det var så här det gick till. Vi hade träffats på en kontaktsite och det fanns någon kontakt där mellan oss, ett ömsesidigt intresse. Han bodde i Malmö och efter lite mailande satte jag mig på bussen en lördag och åkte dit. Vi hade inte setts förut, bara växlat foton. Han hade sagt att han var 170 cm lång, alltså jämnlång med mig, men det var en överdrift. Jag hade full översikt över hans glesa grå kalufs. Vi stämde träff på stationen och det var lätt att känna igen honom. En kram på offentlig plats var inte att tänka på, eftersom han var gift. Nu var det ju så att frun var sjuk, så han hade inget samliv med henne, men kunde heller inte skilja sig på grund av hennes sjukdom. Det var s å synd om den raringen! Vi tog en kopp kaffe (där han inte var igenkänd) och åkte en runda i stan med bilen och så var det dags att checka in på hotellet han bokat. Stans billigaste, med frukost som bestod av kaffe, fralla och plastinpackade ostskivor. Vi gick ut på kvällen och åt en god middag, jag beställde ett glas vin, men han avstod eftersom han berättade att han var nykter alkoholist. Att gå hand i hand eller visa någon kroppskontakt på stan var det inte tal om... Fruns släktingar och vänner kunde ju se oss.

En gång kom han och hälsade på hemma hos mig. Han lyckades komma ifrån en hel dag och jag hade tagit ledigt från jobbet. "Jag mår lite risigt" sa han och avböjde middag och kaffe och tyckte att vi skulle vila på sängen. Vilket vi gjorde en stund. Tills han rusade ut på toaletten för att sitta där i enskildhet en halvtimme och kom ut spökblek i ansiktet. "Jag tror det är bäst att jag åker hem" sa han matt och så for han hem igen de 30 milen. Nästa dag var det jag som fick sjukskriva mig på grund av magsjuka. Det varade i tre dagar.

Sista gången vi träffades så hade jag åkt till Malmö och det hade blivit samma hotell som den första gången. Med den skillnaden att jag fick klara mig själv den mesta tiden. Det var trassel på jobbet, så han kunde bara vara med mig ett par timmar. Sen strulade frun och behövde passning, svärmodern var inblandad och där satt jag, ensam i utkanten av Malmö på ett trist hotellrum. Det blev inget restaurangbesök, men tack och lov fanns en hamburgerbar intill, så kvällen var räddad. En påse med ostburgare och pommes frites liggande i sängen en lördagskväll i Malmö var väl inte precis vad jag hade tänkt mig.

Efter en natt med väldigt gott om plats för att sträcka ut sig var det dags att ta sig till tåget. Men då strulade frun på något sätt, så han kunde inte skjutsa mig. "Det kan inte vara så långt" tänkte jag, greppade väskan och började gå. Och gick och gick och gick. Kom så småningom fram till stationen och i tid till tåget. Den avgången jag hade valt innebar att jag var tvungen att vänta i kyla och snålblåst på en perrong i Nässjö på ett försenat tåg.

Men han skulle skilja sig! Bara frun blev lite bättre och orkade med det!