Stor betydelse?

Han var trevlig. Han var pratsam. Han var småflirtig. Han var stockholmare. Han var intresserad! Han var stor chef, på stort företag, med stor bil.

En dag ringde han och föreslog att vi skulle träffas. Han kunde åka hit över dagen, han var ofta ute och åkte i jobbet. 40 mil hit och dit var ingen suck liksom. Vore trevligt att se naturen här omkring, vi kunde åka till nån sjö, kanske bada om det var varmt? Jag hem och fixade utflyktskorgen och han kom farande i fina bilen. Vart skulle vi då? Jag drog mig till minnes en liten avskild strandbit vid favoritsjön, så jag visade vägen dit. Det var bara det att det var säkert 10 år sedan jag varit där, och stigen man gick på förr var nästan igenvuxen. Dessutom hade man nyss avverkat skogen och lämnat en massa ris och bråte, så vi vandrade, jag menar klev, över ett mindre kalhygge i värmen, med fikakorgen och filten. Riset rev mig på benen, hans fina stockholmskläder klibbade vid hans kropp, han stannade inte ens för att svara i sin mobiltelefon. Vi kom i alla fall fram till den lilla strandremsan som inte var någon mysig avskild strandremsa längre, utan bestod av vass, stenar och ris. Det var bara att vända om och ta sig samma väg tillbaka.

Enskilt skulle det vara, det var vi överens om, så jag visade vägen till en liten badplats där det sällan är något folk. Men det var det ju. Vi satte oss vid stranden och åt vår picnick, jag funderade på att bada och han pratade i telefonen. De andra ville inte ge upp och låta oss vara ensamma, så vi for vidare, jag var full av förslag!

Äntligen kom vi till Bästa Platsen - nu skulle det badas! Av med kläderna och i vattnet! Inte var det så noga med baddräkt där i avskildheten! Sen drack vi kaffe, han pratade i telefonen och så plötsligt blev det en annan ton... som kurrandet från en kelsjuk katt, liksom. Telefonen var avstängd, han låg på rygg i solen och bad mig titta lite neråt, neråt hans kropp. "Arma krake, karln är sjuk på nåt sätt!" Tänkte jag. Men det var ingen missbildning. Det var hans stolthet, hans glädje, hans manlighet! Inte är jag någon expert på området, men jag var inte beredd, jag blev totalt överraskad, jag kunde knappt hålla masken! Nu förstod jag det där med bilen...

Hur det fortsatte berättar jag inte, men när vi skildes åt var vi överens om att det hade varit en trevlig dag, men det var bra med det och vi utbytte bara några väluppfostrade fraser därefter.