Litterära samtal

Han hade en ganska medioker presentation på den community där vi blev bekanta. Talade om att han var intresserad av att ha en skriftväxling under bestående äktenskap, liksom. Jaja... en gift karl kan man väl få lov att prata med, det är ju hans problem. Men det är rena lögnen - det är definitivt inget problem för honom. Han flirtar lite på nätet under arbetstid, sen har han frun därhemma som ska skyddas till varje pris. Visserligen kanske äktenskapet är i svajning, men hon får inte lämnas ut! Och därmed är han JÄTTEHEMLIG, han angav bostadsort inom en tiomilsradie från sin arbetsplats, som han också var väldigt försiktig med att prata om. Men vi pratade om annat - som vi skrev! Det var långa, intelligenta mess som skickades många gånger om dagen. Det var litteraturhänvisningar, det var livsåskådningsfrågor, det var dikter... Han sporrade mig till att söka uppgifter, böcker, författare som jag aldrig skulle gjort annars. Det var s å berikande!

Samtidigt hände det gräsliga saker i mitt liv, som jag hade fullt sjå att orka med. Konversationen med honom bidrog till att jag kände att jag hade ett värde, att någon uppskattade mig. Jag visste självklart förutsättningarna för kontakten, men nog fanns det en liten önskan om att få träffa denne karl, som gav mig så mycket genom det han skrev.

Denna lilla önskan var även en önskan från hans sida. Såklart ville vi se den människa i ögonen som påverkade en så intensivt. En möjlighet yppades, han skulle till Stockholm i tjänsten och jag skulle till Stockholm för att jag behövde det. Vi prickade in dagen, bestämde tid och plats för mötet. Under tiden hade det även blivit ytterligare en dimension i bekantskapen - det fanns en attraktion, en hjärnans påverkan på kroppen. Detta diskuterades och ventilerades och vändes och vreds på, och vi konstaterade att det som sker det sker.

Så efter månader av skriftväxling närmade sig dagen för mötet. Och så fick han kalla fötter en vecka innan. Han skrev att han tänkt så mycket på mig, att det inte var lämpligt - han hade inte för avsikt att förändra livet med frun. Det skulle vara för stor risk att träffa mig, så han ville ställa in mötet.

Jag förklarade för honom att jag varken hade för avsikt att skämma ut honom, kräva omedelbar skilsmässa eller förföra honom på caféet. Det var ju inte givet att j a g skulle falla för honom... Men att träffas och få se en människa bakom orden - det klarade han inte av.

Efter ett par dagar med en utskällning från mig och fegt hukande från hans sida, så avregistrerade han sig och var puts väck.

Där stod jag, i vanlig ordning, och glodde bittert på det kortaste strået.