Myshelg

Man får sina tankeställare... Härom helgen sprangs det Tjejmilen i Stockholm, och vem skulle dit, om inte lilla frun! Vad hade varit naturligt att göra då för en gift man med ett piggt litet prassel på behagligt avstånd, en gräsänklingshelg? Jo, att säga till henne i god tid att nu, nu ska det bli mysa av! Nu ska här göras utflykter och mysiga middagar. Ett par hela långa dagar som omväxling till ett par sällsynta timmar. Dela en flaska vin och ta cykeln hem, eller rent av en hel övernattning! Men icke.

På söndagen fick jag veta läget. Då hade han varit hos en bekant och druckit kaffe på lördagskvällen tillsammans med en annan herre, berättade han vid mitt köksbord på söndagseftermiddagen. Och jag gick i taket och undrade varför i all världen han inte kunde kläckt ur sig att han hade en hel ensam helg till förfogande? "Men du verkade ju så upptagen", sa han. Jovisst, när han skickade ett mail och frågade som man brukar vad som ska ske i helgen, så hade jag inga särskilda planer. Och för att inte verka alltför slö och tråkig sa jag kanske något om att träffa kompisar, hitta på nåt kul etc. Varvid han säger att "men du verkade så upptagen" och lägger skulden på mig till den uteblivna chansen.

Men jag vet vad det handlade om - han var tvungen att vara nåbar i hemmet för kontrollens skull. Mobiltelefon använder han inte för att inte bli misstänkt för nåt skumt. Ett par timmars frånvaro går att förklara med trädgårdsarbete, svampplockning mm... men hemska tanke om han inte hade svarat i telefonen på kvällen och det inte fanns nåt kompisalibi??

Jojo, snacka går ju, om att det vore så himla fint att ha en helg tillsammans, att ha lite tid, att kunna resa någonstans. Herregud, det kommer aldrig att ske.