Myshelg

Man får sina tankeställare... Härom helgen sprangs det Tjejmilen i Stockholm, och vem skulle dit, om inte lilla frun! Vad hade varit naturligt att göra då för en gift man med ett piggt litet prassel på behagligt avstånd, en gräsänklingshelg? Jo, att säga till henne i god tid att nu, nu ska det bli mysa av! Nu ska här göras utflykter och mysiga middagar. Ett par hela långa dagar som omväxling till ett par sällsynta timmar. Dela en flaska vin och ta cykeln hem, eller rent av en hel övernattning! Men icke.

På söndagen fick jag veta läget. Då hade han varit hos en bekant och druckit kaffe på lördagskvällen tillsammans med en annan herre, berättade han vid mitt köksbord på söndagseftermiddagen. Och jag gick i taket och undrade varför i all världen han inte kunde kläckt ur sig att han hade en hel ensam helg till förfogande? "Men du verkade ju så upptagen", sa han. Jovisst, när han skickade ett mail och frågade som man brukar vad som ska ske i helgen, så hade jag inga särskilda planer. Och för att inte verka alltför slö och tråkig sa jag kanske något om att träffa kompisar, hitta på nåt kul etc. Varvid han säger att "men du verkade så upptagen" och lägger skulden på mig till den uteblivna chansen.

Men jag vet vad det handlade om - han var tvungen att vara nåbar i hemmet för kontrollens skull. Mobiltelefon använder han inte för att inte bli misstänkt för nåt skumt. Ett par timmars frånvaro går att förklara med trädgårdsarbete, svampplockning mm... men hemska tanke om han inte hade svarat i telefonen på kvällen och det inte fanns nåt kompisalibi??

Jojo, snacka går ju, om att det vore så himla fint att ha en helg tillsammans, att ha lite tid, att kunna resa någonstans. Herregud, det kommer aldrig att ske.

Svamp

Tro inte att frustreringarna har försvunnit. Det är bara så att jag inte har haft något så tydligt att skriva om som jag fick anledning till idag.

Det har blivit lite glest med träffarna på senaste tiden, men idag skulle jag bli hedrad med ett besök, på själva födelsedagen. Inte min, men hans! Redan för ett par dagar sedan fick jag veta att det kunde bli ett besök. Mötet han var på lyckades han avsluta en halvtimme tidigare än normalt, och den halvtimmen fick jag! Jag hade ju trott att det skulle bli ett par timmar, men nej, kaffe ville han inte ha. Hade fått det på mötet. Så den där lilla bakelsen jag köpt för att överraska födelsedagsbarnet med brydde jag mig inte om att ta fram. Då hade han ju blivit tvungen att kasta i sig den på en kvart. I stället berättade han om att han hade varit ute i går och plockat svamp, säkert tre kilo kantareller. "Jag såg inte var du ställde kassen?" sa jag. Det lilla skämtet skrattade han gott åt och sa att "De är nog färdigrensade när jag kommer hem." Jo tjena...

Är detta något att fortsätta med egentligen?